Att kunna klockan är något som är obligatoriskt när man har kommit över 20-års strecket. Det tycker man är helt naturligt; om man inte kan klockan har man noll i IQ. Jag råkade hamna på den skalan; på en blandning av "noll i IQ" och att helt, totalt ha noll koll på läget, vara en riktig virrpanna! Sådant är pinsamt om man som igår skulle ha mött en annan främmande person vid ett visst klockslag, och sedan inte befinna sig på bestämd plats. Jag ska förklara...
Jag och Rebecka hade fått information från Svenska Kyrkan, som är granne med oss, att de hade haft en trevlig svensk kille som bott hos dem under tiden som hans studentboende ordnades. Nej, jag är inte starkt troende. Vi gick mest dit för att vi råkade träffa på en av medlemmarna som sagt att vi var välkomna in på svenska hemlagade bullar. Det kan man inte tacka nej till. I vilket fall som helst, så sa de att vi borde träffa honom. Det vore ju kul; en svensk i Rotterdam, så vi kontaktade honom via Facebook. Jag och Rebecka skulle möta honom på stan för att fika klockan halv tre. Trodde jag ja! Halv fyra var det i själva verket. Vi väntade på karln till drygt tre, därefter gick vi, i tron om att han fått förhinder.
Startar datorn senare på kvällen och läser ett mejl från honom. Han hade väntat där från halv fyra till halv fem! En TIMME, och vad gav vi honom... knappt 30 minuter. Då får man skämmas. Jag skämdes vill jag lova. Så jag, virrpannan själv eller IQ-fiskmås, vad du vill kalla mig, bad så mycket om ursäkt och han verkade inte sur. Pjuh, tur.
Såhär går det om man inte har koll på klockan. Nästa gång ska jag skriva klockslaget i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar